en egen liten stad i staden

Rundvandring i Visby med guiden Calle Brobäck, som fängslade sina åhörare med sin kunskap om Visborgsslott denna kväll. Calle berättade om slottet, växter utmed vägen och hans stora kunskap om historia blandad med humor, solsken och trevligt sällskap blev en härlig avslutning på arbetsveckan.


Vandringen började vid Södercentrum och Söderports två ansikten som är murens enda konstnärliga utsmyckning. Ansiktena finns inne i porten, är nån decimeter stora och nötta av avgaser och tidens tand. Det högra ansiktet är renoverat i modern tid.

Ett litet stopp vid ett träd täckt av murgröna. Rindi är det gotländska namnet på växten och Calle berättar för oss att murgrönan har två typer av blad/växsätt. Nedre delen är krypande och fäster sig fast på värdträdet. Sedan får murgrönan för sig att den ska släppa ut lite grenar och bildar sådana. På grenarna, som är fertila, bildas blommor och bär och bladen ser väldigt anorlunda ut vilket gör att många tror det är två typer av murgröna. Men nu vet vi alla att det är en och samma växt som har två ansikten.

Det är inte bara duvorna som tycker om ringmuren utan en hel del växter flyttar också in i murens små håligheter. Här är det en liten ormbunke, som naturligtvis har något fint namn som jag inte kommer ihåg.

Kvällens guidning handlar om Visborgsslott. Slottet byggdes i början av 1400-talet. Har bebotts av div. kungar/ sjörövare för att sedan sprängas till stenhögar och försvinna nästan helt 1679. Slottet byggdes med ringmurens/stadsmuren som yttermur.
Utanför muren fanns det en gång en mullbärs trädgård. Här växer vita mullbär som tydligen var silkesmaskens favorit. Även silke är något som man på Gotland odlat och vävt och de små maskarna skulle naturligtvis ha det bästa att äta så en liten trädgård anlades med mullbärsträd. Kvar finns nu bara träden. Området kallas Palissaderna.




Det enda som finns kvar i dag av Visborgsslott är den här delen av slottet som var ett av husen, nämligen Frustugan(pararellt med det lilla vita huset i bild).
Porten var en av vägarna in till Visborgsslott och fanns i ett av slottets murtorn. Från början var porten stor men gjordes mindre i orostider redan på medeltiden för att det skulle vara svårare att ta sig in.
Utanför slottsväggen fanns Amiralens batteri (?) och det är ruinen av den som finns kvar.

På insidan av murresten bredvid det lilla vita huset finns ett annat hus som bygds så man utnyttjat den gamla väggen. Där kan man också se den enda bevarade delen av slottet som är ett fönster.
Vid Blekhagsbacken finns en modell av hur man tror att Visborg slott sett ut. Problemet är att det bara finns en enda bild över slottet som gjorts medan slottet fortfarande fanns och det är en detalj i en målning i Fårö kyrka. En detalj som kom till bara för att målningen gjorts av samma målare som arbetade på Visborgsslott. Målningen i kyrkan har annars ingenting med slottet att göra.

Visborgsslott var som en egen liten stad i staden med eget bageri, slottskyrka, vedgård, provianthus m.m.

Vi lämnade slottet bakom oss och vandrade vidare ner mot hamnen via Piparhålstrappan. Där kan man hitta Piparhålspumpen. En pump som användes av almänheten men också för att ta upp färskvatten till de ångbåtar som kom till hamnen och som inte kunde fungera med saltvatten. För att fylla tunnorna sattes en kork i den nedre kranen så att vattnet fortsatte upp i pumpen och kom ut i den övre kranen. När tunnorna fyllts körde man dem sedan på vagnar ned till vattnet och de väntande ångbåtarna. I dag känns pumpen lite malplaserad dock med cykeluthyrning som granne.

Foto | |
Upp